Att ge med ansvar

Generositetens två vingar

Att ge är vackert. Men att ge utan urskiljning kan ibland bli något annat än vi tänkt oss.

När vi pratar om generositet lyfter vi ofta fram handlingen i sig – att öppna sitt hjärta, att sträcka ut en hand, att vilja dela med sig. Och visst finns det en inneboende skönhet i att ge. Men en gåva bär alltid ett ansvar. Inte bara för den som tar emot, utan också för den som ger.

För vad händer när vi ger till någon som inte förvaltar det vi delar, eller som till och med missbrukar gåvan? Är det fortfarande generositet – eller har det blivit något annat?

Jag tror att sann generositet har två vingar: hjärta och urskiljning.
Hjärtat står för värmen, viljan att öppna och dela. Urskiljningen står för klokheten, förmågan att se sammanhanget och de möjliga följderna. När de samverkar kan gåvan verkligen bära – både dig och den andre.

Det finns tillfällen då den mest generösa handlingen faktiskt är att inte ge. Att säga nej, att hålla tillbaka, kan vara en form av kärlek som ofta glöms bort. För ibland behöver mottagaren inte mer hjälp, utan just möjligheten att själv ta ansvar, växa och finna sin egen kraft.

Det finns en gammal bild i buddhistisk tradition som säger att en vis man inte ger ett svärd till ett barn. Inte för att undanhålla – utan för att värna både barnet och världen omkring.

Kanske kan vi tänka på våra egna gåvor på samma sätt. När vi ger med både hjärta och urskiljning, blir vår generositet inte bara en handling av godhet – utan en handling av visdom.

Reflektionsfrågor

• När jag ger – gör jag det främst för mottagaren, eller för att stilla något inom mig själv?

• Har jag någon gång fortsatt ge, trots att jag anat att gåvan inte togs emot på ett hållbart sätt?

• Hur kan jag hitta balansen mellan att ge med hjärta och att ge med urskiljning i mitt eget liv?