När lögnen blir norm

För mig personligen är det en utmaning, jag behöver konstant vara närvarande till och agera på det vardagliga brus som omger mig. Det är en knepig paradox.. hur det jag vill undvika, också fullkomligt kan kidnappa mig.

Av olika anledning har min förmåga att avskärma mig inte fungerat något vidare den senaste tiden, vilket har kommit att påverka min inre dialog och reflektioner över vår samtid.

Det som den senaste tiden har stuckit ut lite extra, är känslan av hur våra folkvalda konstant verkar fara med osanning för sin egen vinnings skull, och hur vi som väljer accepterar detta. För mig handlar det inte om politik, utan mer om hur vi verkar sätta en ny norm för vad som är acceptabelt.

Frågan som infinner sig, är vad som händer om makthavare som agerar utan en moralisk kompass, accepteras och lyfts fram som folkets ledare?

Lögner som samhällelig karma

I Buddha Business talar vi ofta om att varje handling är en investering – av tid, energi eller förtroende – och att varje investering i slutänden kommer att bära frukt.

• När en politiker ljuger, är det som att ta ett lån utan att betala ränta. Det kan fungera kortsiktigt, men skulden växer.

• Samhällets "konto" fylls då inte med tillit utan med misstro, och förr eller senare slår det tillbaka – precis som i en affärsverksamhet där man lever på falska siffror.

Illusioner och begär

I buddhismen är en central insikt att lidande uppstår ur begär och illusion.

• När politiker förskönar sanningen eller levererar halvsanningar, är det ofta för att tillfredsställa begär: makt, inflytande, bekräftelse.

• När väljarna tar emot lögnerna, är det ofta för att vi vill hålla fast vid våra egna illusioner: trygghet, enkelhet, "min grupp har rätt".

Resultatet blir en dubbel illusion – där både ledare och följare binder varandra i en cykel av osanning.

Vägen ur

Buddha skulle kanske säga: Sanningen behöver inte försvaras, den är starkare än lögnen. Men sanningen kräver mod – för den kan vara obekväm.

Ur ett samhälleligt perspektiv blir vägen framåt då:

1. Att tala sant även när det kostar.
   Långsiktigt bygger det både trovärdighet och tillit – som i affärer där öppenhet är den starkaste valutan.

2. Att se igenom illusionen.
   När väljare tränar sitt kritiska öga, ser de att den enkla lögnen är mindre värd än den svåra sanningen. Det är samma sak som att i sitt eget liv se igenom begärets lockelser.

3. Att odla tålamod.
   Sann förändring sker inte i snabbhetens tempo. Den kräver att vi bygger strukturer och vanor som håller – som en verksamhet där man hellre vill ha en stadig avkastning än en snabb vinst.

Om lögnen blir norm

Från ett Buddha Business-perspektiv kan man säga:

• Ett samhälle byggt på lögner skapar en kollektiv dukkha (lidande).

• Misstron blir den nya valutan, och vi driver en verksamhet (vårt samhälle) som ständigt går med förlust, även om den på ytan ser lönsam ut.

• Förr eller senare måste vi möta bokslutet – där verkligheten, hur obekväm den än är, inte längre går att gömma undan.

Sammanfattning:

Samhället fungerar som vilken business som helst – bygger man på falska grunder kan man kanske locka investerare kortsiktigt, men till slut kommer sanningen i kapp.

I en Buddha Business-logik blir ärlighet inte en moralisk prydnad, utan en strategisk nödvändighet: utan den kollapsar hela verksamheten.